Stämning...

Wonder mascara

Eftersom min gamla mascara förvandlats till något som inte luktar mascara men LUKTAR - kan aldrig vara bra - så köpte jag en ny mascara i helgen.

Beslutsångest. Dior är ju fint... nä, för dyrt, och de går inte ner i min lilla sminknecessär. Lullade ner till budgetsminkavdelningen där det var erbjudandedags från Max Factor. Köp två produkter och få en necessär med provprodukter. Sånt lockar alltid mig.
Men jag behövde bara ny mascara, och oj vilka stora hylsor deras mascaror har! Funkar inte alls. Går inte ner i sminkväskan. Och klumpiga i designen dessutom, mer high-techinriktade än lyxinriktade. Inte min grej. Kvalitet ska det vara.

Hamnade alltså i märkessminksavdelningen igen... och oj vad rätt det kan bli!

För ett dryt år sen hade jag fått en liten provmascara. Eller snarare två. En Dior och en Clarins. Båda var bra, men den ena var helt outstanding! Jag såg ut att ha lösögonfransar, trots en ganska ordinär naturlig uppsättning.

Kom inte ihåg vilka sorter det var och har råkat slänga proverna. Jag har därför hittills inte lyckats hitta rätt, har verkligen försökt.

Men jag tror att this is it. Clarins Wonder Volume. I lyxigt röd matt metallhylsa. Skapar långa, tjocka, böjda fransar helt utan kladd, och sitter hela dagen. Trots cykelturer i duggregn och långa dagar framför bildskärmen.

Jag är såld.

Moln

Jag har blivit Stockholmare och skaffat dunjacka. Jag har en sån här.
Ett ljuvligt under av mjukt fluff, som att gå runt i ett moln av vänlig värme.

I julas hade jag en vild diskussion med familjen i Norrland. De tyckte att stockholmare är knasiga som går runt på stan i polarexpeditionsjackor. Jag hävdade att det tvärtom är logiskt att dunjackor är så populära inne i storstan.

Lager på lager funkar inte när man hela tiden går mellan -5 fuktig råkyla och +20 inomhus. Då vill man ha en tjock, varm och lätt jacka som går att stänga och bli riktigt varm och bara öppna och vips bli sval. Utan bylsiga mellanlager, tre fyra stycken att kränga av sig innan man är klar. Och sen kränga på igen. Nä, bara ett lager, som räcker för att hålla saltfuktig kyla ute.

Och det är så skönt.

Höjden av lycka är att insvept i ett dunmoln gå till och från yogan i inget annat än träninslinne, träningsbyxor, sneakers och jacka och bara mysa av välmående.

Hittar man sen färska jordgubbar på extrapris på konsum på väg hem är det nästan för bra för att vara sant. Njutningsfullt.

Comme

Jag har ju tokshoppat kläder nu i höst (kanske för att jag i princip ägnat all min lediga tid åt att segla det senaste året och därför bara köpt helt funktionsinriktade seglarkläder, inga kläder-kläder; ingen flärd direkt...).

Shoppingstopp nu. Tänkte därför stänga både ögon och öron för årets H&M-designersamarbete.

Men det här gillar jag. Dekonstruktivism känns lite nytt, rätt så kul, och som något som nog kan vara på gång, ligga i tiden, och kännas intressant rätt länge framöver. Ett bra kriterium.

Tvekar dock stort med tanke på hysterin som brukar vara obligatorisk i samband med att kläderna börjar säljas. Alla som sliter åt sig kläder i helt fel storlek och säljer vidare på Blocket. Blä.

Kan inte H&M (snälla) införa en gräns på säg, fem plagg per kund och köptillfälle på specialkollektionerna? Det skulle vara så mycket roligare då! Nu får gamarna hugga åt sig bäst de vill (och tyvärr för mig ge plaggen en lite äcklig bismak av girighet, inte direkt tanken med de här samarbetena).

Men kanske att jag vill köpa nåt, från nätshoppen.

Kanske.

Lite... skönt

Idag ser jag ut såhär. Ungefär. Hästsvans och allt. Ett ovanligt fall av att jag bara har på mig märkeskläder... (som dessutom enkelt hittades på nätet). Favoriter.

Kan behövas när regnet smattrar på fönsterbrädan och jag inte alls får gå ut, bli blöt och sen slinka in på ett café med en kopp med något varmt i händerna. Får bara sitta kvar inne, i halvdunklet, och lyssna på regndropparna.

Toppen är från Whyred, i den allra skönaste trikå man kan tänka sig, och små blanka knappar både i nacken och framme på bröstet.
Byxorna är mina näst mest älskade Citizens of Humanity, lyckosamt inköpta från USA när dollarn fortfarande var tokbillig. Sweet.

Sen har jag även med mig en helt vanlig men fin collegetröja från Whyred (inte på mig just nu dock) och en röd, tjock stickad sjal från - bam bam bam- : Whyred, över axlarna.

Åh. Har sån lust att leka, pyssla, vara kreativ...

(När jag tänker efter så har jag mormors fina gamla teddyfodrade vinterstövlar på fötterna och min cirka fem år gamla skepparkavaj från H&M hänger i hatthyllan, är alltså ganska vanlig i alla fall...)

Måndagspepp!

Höstlust

Ytterligare en regnig, grå höstmåndag.

Jag får lust att bona in mig, tända ljus, arrangera levande blommor och krypa upp i soffan med en filt, en bok och en kopp gott té.

Då blir Voluspas vackra förpackningar och fina dofter ännu mer förföriska än vanligt, den här är alldeles ljuvligt vacker.

Ibland tänker jag att jag ska samla på mig ett referensbibliotek med vackra mönster... kanske ska börja med att samla på deras förpackningar!

Whyred-fyndat

Jag tror att jag har ett nytt favoritmärke. I alla fall har jag en nästan ny garderob, en hel uppsättning underbara kläder från Whyred.
Deras utförsäljning var nämligen lilla julafton för ett kvalitetsfan som jag. Mycket nedsatt till 200:-, ordinarie pris runt 1000:-.
Och tygerna, jag gick och nöp och njöt, med en allt större hög kläder över armen, och sömnaden... såna fina detaljer, och så -som grädde på moset- en alldeles ovanligt bra passform på mig!
Ibland har man tur. Men det är lite farligt också. Man kan lätt råka komma hem med oanständiga mängder kläder då.
Här syns en gubbväst (stadig, med svart satinrygg), ett par 40-talsshorts med ganska hög midja och knäppning längs framsidan, på båda sidorna.
På den nedre bilden en satinkjol med mycket hög midja och lite korsettinspirerade sömmar på magen. Väldigt vampig.
Och idag har jag på mig en assymetrisk herrkofta, en yllekappa med puffig "kjol" och hög midja (den kostade hela 1000:-, men med tanke på att den hade kostat 3700:- så känns det faktiskt jättebilligt...), och jag ska ha på mig en tunn, svart jerseytopp med liten sjalkrage i kväll.
Lyx.
Mer sånt.

(Såg i en annons i dagens tidning att de ska ha extra sänkta priser idag och i morgon, så jag kanske tar en sväng i morgon och kikar om det finns kvar nåt... hm...)

Fredagsnöje: Stil

Jag jobbar över (eller snarare: jobbar in tid) och frossar i P1:s STIL med Susanne Ljung, min gamla stilikon.

Lärorikt och jobbarvänligt (beroende på vad man gör just för tillfället förstås!).

Underbara P1. Härliga webradioarkiv.

Lika - olika

Såna här gråa höstar händer det nånting. Jag längtar efter färg!
Särskilt röda, orangea, cerisa, mättat gula färger. Kanske en ännu ouppfylld längtan efter höstfärger som glöder mot en djup, klarblå himmel. Höstfärgerna man längtar efter.

Innan löven byter färg, och i brist på blåa himlar kan man ju alltid piffa upp världen med lite färg på sig själv.

Jag tycker att det är lite svårt med röda kappor. Känner mig lätt utklädd, eller som att jag försvinner bakom allt det röda. Men tjejen överst briljerar. Det är ju så man ska göra! Vara grafisk. Bryta ner det röda med svartvita kontraster. Kan nog bli för mycket, men hon håller balansen, snyggt!

Kanske vågar köpa nästa röda kappa jag blir förälskad i.

Den nedre bilden fick hänga med för att den är så härlig. För att hon gör det röd/vita temat så bra. Och för att hon påminner mig om mig själv (och kanske kan få mig att trivas i knallrött läppstift, kan hon som har precis mina färger så kan väl jag!).

Bilder återigen från http://altamiranyc.blogspot.com/

(Har apropå färg på mig en mörkceriserandig tröja och en röd kofta idag. Och i väskan ligger en liten rönnbärsrödorange polotröja. Man gör så gott man kan!)